”Jag visste att Norge var vackert – men att det var så här vackert, det trodde jag inte.”
Det är kanske den bästa sammanfattningen av en knapp vecka med plåtis genom Norge i början av september. Planen var egentligen ganska enkel: några platser vi gärna ville se, en ungefärlig riktning och sedan fick resten ge sig längs vägen. Och det visade sig snabbt vara helt rätt sätt att resa.
”De spontana stoppen var nästan de bästa.”
Redan på vägen mot Hemsedal började bergen resa sig högre omkring oss. Plötsligt dök ett vattenfall upp som fick oss att svänga av. Sen kom nästa utsikt. En glaciär. En turkos sjö. Platser som inte ens fanns med i planeringen men som ändå blev några av resans starkaste minnen.
Rutten gick från Sverige via Strömstad och vidare mot Hemsedal, Lærdal, Loen och Lovatnet. Därifrån fortsatte vi mot Olden och Geiranger, där vi stannade några nätter, innan resan gick vidare upp mot Dalsnibba. På vägen hem körde vi söderut via bland annat Otta, Lom, Lillehammer och Oslo.
Varför september?
Resan var från början tänkt att bli en sommarresa. Men när vi började läsa på om högsäsongen, mycket folk och fullare campingar kändes september mer lockande. Det blev ett beslut vi inte ångrade.
”Vi tyckte det var en helt perfekt vecka att åka.”
Det var lugnare på vägarna, platser fanns på campingarna och vi kunde få riktigt fina lägen nära vattnet. Tempot blev helt enkelt ett annat. Man behövde inte känna att man konkurrerade om varje utsiktsplats eller campingruta. Hösten hade också börjat visa sig lite försiktigt. Några färger hade börjat skifta, kvällarna blev mörkare men dagarna kändes fortfarande tillräckligt långa för att hinna uppleva mycket.
Vädret? Det får man vara beredd på.
Vi hade både regn, dis och klarare stunder. Uppe vid glaciärer och på högre höjd blev det märkbart kallare. Ett råd är därför att packa för lite kallare klimat: regnjacka, varmare lager, ordentliga skor och gärna bra strumpor till kvällarna i bilen.
Plåtisen gjorde resan enkel
På de små och slingriga norska vägarna kom plåtisen verkligen till sin rätt.
”Det gick hur smidigt som helst med plåtis.”
Den var lätt att ta sig fram med på mindre vägar och smidig när vi ville göra spontana stopp. Samtidigt hade vi allt vi behövde: sovplats, kök, toalett och dusch. För två personer kändes det aldrig som att vi saknade något. Även om vägarna var lugna var vi inte ensamma. Där fanns både husvagnar och andra husbilar som reste liknande rutt som vi.
Vi lagade dessutom mycket av maten själva. Enkel mat som gick snabbt att värma eller laga gjorde att vi kunde hålla resan flexibel och slapp anpassa dagarna efter restauranger. Ett praktiskt tips är därför att handla en del innan avfärd och tänka enkelt kring maten.
Det är också bra att ha lite marginal i budgeten. Under resan upplevdes både bränsle och vissa vägavgifter som kostsamma, så vårt råd till andra är att tanka fullt i Sverige innan gränsen och räkna med vägtullar längs delar av rutten.
Norge har på senare tid blivit ett allt populärare resmål för den som reser med husbil eller husvagn. Eftersom många parkeringsplatser har campingförbud är det inte alltid möjligt att stanna spontant. Ladda därför gärna ner appar som visar var det finns tillgängliga ställplatser runt om i Norge.
Resans starkaste minne
Om en plats ska lyftas fram blir det Lovatnet. Det turkosa vattnet, bergen omkring och känslan av att vakna mitt i allt det där.
”Det var precis som att tiden stannade.”
Det var också där som hela poängen med resan blev tydlig. Att inte behöva skynda vidare. Att sitta kvar en stund. Att ändra planerna när något längs vägen känns mer lockande.
”Jag tror det är viktigt att man inte har för mycket planerat. Då blir det nästan mer stressigt.”
Efter knappt en vecka fanns egentligen bara ett problem.
Vi ville inte åka hem.
”Jag hade kunnat vara en vecka på varje ställe.”
Och kanske är det just det som gör Norge på hösten så speciellt: mindre trängsel, mer lugn och en plåtis som gör det möjligt att låta nästa vattenfall, fjord eller bergsväg bestämma vart resan går härnäst.
Rutten från Skåne till Norge och tillbaka.
Glaciären i Kjenndal.
Frukost vid Lovatnet.
En reseskildring av vår Norgeresa första veckan i september 2026.
/ en lycklig plåtisresenär
